Vecka 1

Vi äter, sover och blir ompysslade.

Vi har det så bra, vi bara njuter och mår gott. 

Vecka 2

Nu är ögonen och öronen snart öppnade, så då kan vi både se och höra vad som händer runt oss. 

I övrigt är allt som tidigare, vi sover, vi suger på mammas tuttar väldigt ofta och blir ompysslade hela tiden. 

Vecka 3

Nu går vi runt i hagen på lite vingliga ben. Vi har börjat äta lite av vanlig mat som är ganska god men det mamma har i tuttarna är bättre. 

Vi går ur bädden när vi ska kissa och gör det på pappersdragen, vi är så duktiga säger matte. 

Vecka 4

Vi äter mest av den riktiga maten nu och tar en slurk av mamma när vi kommer åt. Vi leker och busar med varandra, oj vad vi har kul. 

Efter lek och mat blir vi trötta och tar en sovstund. Vi har fått våra namn nu

GUS, GALICIA, GANESHA, GASTON, GISEPPO. 

Vecka 5

Nu är det bara bus och lek, vi biter på matte och på varandra så det gör ont för nu har vi börjat få små vassa tänder. Oj, oj vad det kliar när dom små tänderna ska komma fram.

Det är härligt att knapra på torrt foder nu så vi kan välja på det eller uppblött.

Matte klippte klor och gav oss avmaskningsmedel igår som var jätteäckligt,

att man ska behöva stå ut med sånt när man är så liten.

Vecka 6

Vi bara växer och blir busigare för varje dag som går, nya små vassa tänder spricker fram hela tiden och bitas kan vi riktigt bra nu. 

Vi har haft besök av våra nya familjer och det har varit jätte kul med alla som beundrat oss när vi busar och lite fingrar har vi kunnat bita i också.

Så nu vet dom vad dom kan förbereda sig på när vi ska undersöka det nya hemmet om några veckor. 

Vecka 7 och 8

Nu är vi ute så mycket vi kan när det är fint väder, om det regnar och är grått då leker vi inne istället. 

Vi har varit och träffat veterinären som vaccinerade, chippmärkte och besiktigade oss och alla var vi utan anmärkning.

Vi viftade på svansarna och charmade henne så mycket vi kunde, hon sa att vi var så glada och trevliga valpar så hon hade gärna behållit oss alla för sig själv men det fick hon inte för våra nya familjer väntar på att få hem oss.